Plastskräpets väg till havet ska kartläggas

u5rbxse9elmr0gesuq8dVanligt plastskräp från konsumenter tros vara en av de stora källorna till den plast som sakta fyller våra hav. Nu ska kustkommuner runt Östersjön lättare kunna stoppa skräpet vid källan. I det nya EU-projektet BLASTIC ska källor och spridningsvägar för plasten kartläggas.

– Senast förra veckan kom en larmrapport om att fiskar hellre äter plastpartiklar än plankton. Plasten hotar våra hav och dess invånare, och vi måste stoppa plasten vid källan. När nu BLASTIC rullar igång kommer vi att ta reda på hur plasten hamnar i havet, säger Johanna Ragnartz, vd på Håll Sverige Rent.

Nedskräpning tros vara en stor källa för den plast som hamnar i havet. Plasten bryts ner till mindre och mindre partiklar, som sedan tar sig in i vår näringskedja.

I EU-projekt BLASTIC deltar fyra länder runt Östersjön. I projektet ska de vanligaste källorna och spridningsvägarna för plastskräp kartläggas.En vägledning till kommunerna ska tas fram så att potentiella källor och spridningsvägar kan identifieras. Även möjliga åtgärder kommer att föreslås. Syftet är att stoppa tillförseln av plastskräpet vid källan.

– Vi vet att stort plastskräp kan brytas ner till mikroplaster, och vi vet att våra hav sakta fylls på med plastskräp. Med BLASTIC kommer det att bli lättare för kommuner att verkligen se till att sätta in rätt åtgärder på rätt plats, säger Anna Fråne på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Marin nedskräpning är ett allvarligt miljöproblem. Skräpet hamnar i havet via både havsbaserade och landbaserade källor. Förutom den direkta påverkan på djurliv i havet har marin nedskräpning även ekonomiska, hälsomässiga och estetiska konsekvenser.

I EU-projektet BLASTIC medverkar förutom Håll Sverige Rent som leder projektet även Håll Skärgården Ren (Finland), IVL Svenska Miljöinstitutet, Stockholm Environmental Institute Tallin, SYKE (Finland), Fee Lativa, Åbo kommun och Tallins kommun.

Pressmeddelande från Håll Sverige Rent

Marklevande rovdjur håller efter bladlöss

Marklevande rovdjur, såsom jordlöpare och spindlar, bidrar till att hålla efter bladlöss och andra skadegörare i jordbruket. Och ju fler arter det finns av sådana naturliga fiender i fälten, desto stabilare blir ekosystemets naturliga kontroll av skadegörare under växtsäsongen. Den slutsatsen drar Eve Roubinet i en avhandling från SLU. Rovdjurens dieter bestämdes genom analyser av maginnehållet med DNA-teknik.

Kemisk bekämpning av växtskadegörare är ett viktigt verktyg i konventionell växtodling, men tiden då insekticider löste alla problem med växtskadegörare tycks vara förbi; Många gamla medel tappar effekt genom att skadegörarna utvecklar resistens mot dem, vissa särskilt miljöskadliga preparat får inte längre användas inom EU och det kommer få nya preparat på marknaden. Nya sätt att angripa växtskyddsproblemen är därför eftertraktade.

Inom ekologisk odling används främst förebyggande åtgärder, såsom bra växtföljder och motståndskraftiga sorter, för att förhindra eller begränsa angrepp av sjukdomar och skadegörare. Det finns också en strävan att utnyttja ekosystemens naturliga reglering av skadegörare, genom att på olika sätt gynna skadedjurens naturliga fiender. För att kunna bevara och främja sådan biologisk bekämpning i åkermark behövs det dock bättre kunskap om hur angreppen av skadegörare påverkas av mångfalden av naturliga fiender, såsom jordlöpare och spindlar, och av deras bytesdjur.

Eve Roubinet har i sitt doktorsarbete vid SLU först gjort en sammanställning av vad den vetenskapliga litteraturen säger om denna fråga. Denna visar att en ökad mångfald av rovlevande leddjur förbättrar den biologiska kontrollen av växtätande insekter.

För att kunna främja viktiga naturliga fiender är det viktigt att veta mer om förhållandet mellan rovdjuren och deras bytesdjur, dvs. hur födovävarna ser ut, och vad detta innebär för biologisk bekämpning. I den andra delen av avhandlingen undersökte Eve Roubinet rovdjurens maginnehåll med hjälp av en nyutvecklad DNA-teknik, och kunde därigenom visa vad rovdjuren åt under olika delar av säsongen.

Fokus låg på jordlöpare och spindlar som har breda födoval (generalister) och som äter bladlöss i spannmålsfält. Studierna visade att dessa rovdjur är viktiga naturliga fiender till bladlöss, men också att de har mycket breda dieter bestående av olika växtätare, markfauna och andra predatorer.

– Min avhandling understryker hur viktigt det är att känna till hur hela födoväven ser ut, om man vill utforma strategier för en mångfaldsinriktad biologisk kontroll på åkermark, säger Eve Roubinet.

Det räcker alltså inte med att titta på en skadegörare och dess fiender – det är också viktigt att veta vad fienderna äter i övrigt.

Eve Roubinet visar också att enskilda rovdjursarter kan bidra olika mycket till den biologiska kontrollen under olika delar av odlingssäsongen. Olika arter i den generalistiska rovdjursfaunan kan alltså komplettera varandra.

– Det verkar alltså som att en mångfald av rovdjur ger en mer stabil biologisk kontroll, sett över hela säsongen.

Artrika rovdjurssamhällen kan t.ex. gynnas genom minskad pesticidanvändning, och genom åtgärder som gynnar en hög tillgång på alternativa bytesdjur över hela året. Exempel på åtgärder som kan öka tillgången på alternativa bytesdjur är tillförsel av organiskt material, samodling, samt breda sprutfria kantzoner.

——————————————————————–

MSc Eve Roubinet, institutionen för ekologi, försvarade sin doktorsavhandling Food webs in agroecosystems – implications for biological control of insect pests vid SLU i Uppsala den 1 april 2016. Opponent var Associate Professor Mary Gardiner, The Ohio State University, Wooster, USA.

Pressmeddelande från SLU

Miljö- och klimatåtgärder i den svenska livsmedelsstrategin

nupibckrqbhmpzvgef3p

Regeringen måste uppfylla sina löften om en svensk livsmedelsstrategi som bidrar till att uppfylla miljö- och klimatmål, ökad folkhälsa och ett gott djurskydd. Det kräver åtta miljö-, djurskydds- och konsumentorganisationer i ett öppet brev till miljöminister Åsa Romson, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och konsumentminister Per Bolund.

En svensk livsmedelstrategi måste respektera planetens, ekosystemens, djurens och konsumenternas krav på en hållbar produktion och konsumtion. FN:s globala mål för hållbar utveckling – Agenda 2030 anger att senast 2030 ska hållbara system för livsmedelsproduktion uppnås samt motståndskraftiga jordbruksmetoder införas som ökar produktiviteten och produktionen, som bidrar till att upprätthålla ekosystemen, som stärker förmågan till anpassning till klimatförändringar, extrema väderförhållanden, torka, översvämning och andra katastrofer och som successivt förbättrar mark- och jordkvaliteten.

Det innebär att en svensk strategi måste omfatta att svenska miljömål och generationsmålet ska nås, djurskyddet inte försämras och Sveriges åtaganden när det gäller att minska klimatpåverkan uppfylls. En förbättrad folkhälsa måste också ingå. En livsmedelstrategi som fokuserar på en ökad produktion utan målsättningar inom miljö, klimat, djurskydd och folkhälsa är inte att ta ansvar för de miljö- och klimatmål som den svenska regeringen åtagit sig.

Inför starten av arbetet med livsmedelsstrategin utfärdade regeringen en avsiktsdeklaration. I denna anges att målet för arbetet med livsmedelsstrategin är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelsproduktionen, samtidigt som de relevanta nationella miljömålen nås. Vidare ska enligt regeringen eftersträvas en ökad andel ekologisk produktion och konsumtion. Sedan Konkurrenskraftutredningen överlämnades till regeringen i mars 2015 har efterfrågan på svenska och ekologiska livsmedel ökat. Sverige kan konkurrera såväl nationellt som internationellt med svenska mervärden.

Undertecknande organisationer, som representerar miljontals medborgare, förutsätter att regeringen uppfyller sina löften och levererar en svensk livsmedelsstrategi som omfattar konkreta åtgärder som bidrar till att uppfylla miljö – och klimatmål, en djurskyddslag som på ett bättre sätt bidrar till ett gott djurskydd och ambitioner för en bättre folkhälsa.

Naturskyddsföreningen, Ordförande Johanna Sandahl
Världsnaturfonden WWF, Generalsekreterare Håkan Wirtén
Sveriges Konsumenter, Generalsekreterare Jan Bertoft
World Animal Production, Generalsekreterare Roger Pettersson
Ekologiska Lantbrukarna, Verksamhetsledare Maria Dirke
Konsumentföreningen Stockholm, Chef för konsument och Miljö Louise Ungerth
Vi Konsumenter, Ordförande Gunnela Ståhle
Djurskyddet Sverige, Generalsekreterare Åsa Hagelstedt

 

Fosforläckaget från lantbruket ska minska

Nu satsar Jordbruksverket, Lantbrukarnas Riksförbund och länsstyrelserna på att minska fosforläckaget från lantbruket.

Fosforläckage kan orsaka övergödning av sjöar och vattendrag, vilket innebär att produktionen av alger och växter ökar. Rådgivningsprojektet Greppa Näringen ska erbjuda kostnadsfri rådgivning till lantbrukare om kostnadseffektiva åtgärder där de gör mest nytta.

Läs hela artikeln – Klicka på länken

Abborrar lever längre med ångestdämpande

Ångestdämpande läkemedel som letar sig ner i vattendrag från renat avloppsvatten kan öka överlevnaden hos abborrar. Det visar en grupp Umeåforskare i en studie som kan förändra uppfattningen om läkemedelsföroreningarnas effekter.

Hur läkemedel som introduceras på den svenska marknaden påverkar vattenlevande organismer bedöms utifrån tester som utformats av den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. Resultaten från dessa tester ligger sedan till grund för den information om miljöpåverkan som de svenska konsumenterna får. En studie som forskare vid Umeå universitet publicerar i tidskriften Environmental Research Letters visar att det finns systematiska fel i dagens tester, vilket ökar riskerna att missa ekologiskt relevanta effekter av läkemedel i miljön.

Jonatan Klaminder
Jonatan Klaminder, klicka på bilden för att läsa mer om honom.
Continue reading ”Abborrar lever längre med ångestdämpande”

Kärnkraft: Himmel och helvete

Kärnkraft: himmel och helvete av Bo Levin och Gösta Elmquist
Har finns en länk till Heidruns förlag där du kan köpa boken av Bo Levin och Gösta Elmquist

Tjugoåtta år sedan Tjernobyl: antalet offer växer fortfarande

Pressmeddelande Måndag 28.4.2014

Kärnkraftsolyckor har långa och dyra konsekvenser

UKRAINA/EUROPA/ÖSTERSJÖN – Senaste lördag, den 26 april, hölls ett
flertal minnesevenemang och anti-kärnkraftsdemonstrationer runt
omkring Europa, i och med att det nu har gått tjugoåtta år sedan
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Ännu nästan tre årtionden efter
att reaktor nr 4 exploderade och förändrade livet för tusentals
människor, växer antalet offer för olyckan. Enligt
Helsingforskonventionen (HELCOM) är katastrofen i Tjernobyl en av de
största enskilda orsakerna till att Östersjön har världens
radioaktivaste vatten.

Ett nätverk av berörda organisationer ropade ut det tredje årliga
European Action Weeks, med tema ”For A Future After Chernobyl And
Fukushima”. Möten och evenemang ägde rum i flera huvudstäder, städer
och byar. Intervjuer med offer från Tjernobylolyckan ägde rum i detta
sammanhang till exempel i Österrike, Vitryssland, Tyskland, Polen och
Ukraina. En översikt av händelser runt minnesdagen har sammanställts
Nuclear Heritage Networks webbplats.

Efter explosionen vid enhet 4 på kärnkraftverket i Tjernobyl, Ukraina,
spreds strålningen först genom ett radioaktivt moln.  Förorening
upptäcktes i norra och södra Europa, men även i Kanada, Japan och USA.
Djur som lyckats fly det förorenade området spred strålning. Även gods
från Tjernobyl spred radioaktivt material över hela Europa. Ännu i dag
drabbas barn i berörda områden av allvarliga sjukdomar, på grund av
förorenad föda.

En oberoende sammanslutning av läkare, International Physicians for
the Prevention of Nuclear War (IPPNW), har beräknat personer utsatta
för strålning till följd av olyckan i Tjernobyl. Som direkta offer
räknas 830 000 ”likviderare av konsekvenser”, alltså en slags
räddningsarbetare, som förhindrade en ännu större katastrof, samt ca
350 000 evakuerade. I de mest drabbade områdena i Ryssland, Ukraina
och Vitryssland finns det 8 300 000 invånare, i mindre förorenade
regioner i Europa bor 600 miljoner EU-medborgare. De flesta
hälsoeffekter som följer en kärnkatastrof kan inte direkt förknippas
med olyckan. Statistiskt relaterade sjukdomar är till exempel leukemi,
sköldkörtelcancer, bröstcancer m fl, hjärntumörer, genetiska
missbildningar, dödfödda, missbildningar i hjärnan, försnabbat
åldrande samt psykiska störningar. Det bör noteras att många
cancerformer har en latens på i 25-30 år – alltså väntas en topp i
upptäckta sjukdomsfall.[1]

”Tjernobyl lärde oss, att även decennier efter en kärnkraftskatastrof
upptäcks fortfarande nya sjukdomsfall och att stora områden ännu är
för förorenade att leva på ”, säger tyska antikärnkraftsaktivisten
Hanna Poddig. ”Miljontals människor drabbas av kärnkraftsolyckan,
hundratusentals får allvarliga sjukdomar. Östersjön som region
påverkas av strålningen från Tjernobyl och är fortfarande mer
radioaktivt än andra vattenområden i världen, enligt forskarna i
HELCOM. Vi kan inte vänta på att nästa kärnkraftskatastrof händer –
alla kärnkraftsanläggningar måste stängas omedelbart, i hela världen!”

Tjernobylkatastrofen är en av de viktigaste orsakerna till att
Östersjön är den mest radioaktiva vattenmassan i världen. Det
radioaktiva molnet från Tjernobylolyckan 1986 fördes av luftströmmarna
rakt mot Östersjön, där radioaktivt nedfall fördelades ojämnt på hela
avrinningsområdet. Nedfall skedde också i andra havsområden, såsom
Svarta Havet, Medelhavet, Nordsjön och nordöstra Atlanten.[2]

Årsdagen av Tjernobylkatastrofen är också anledning till att
anti-kärnkraftsorganisatörer från Östersjöregionen och andra regioner
samlas. Imorgon kommer European Anti-nuclear Forum 2014 med titeln
”Ekonomiska Gränser för Kärnkraftsindustrin” att äga rum i Prag,
Tjeckien. Internationella experter kommer att diskutera
Energibranschen år 2030, Quo vadis kärnkraft?, Risker i jämförelse med
investeringar i kol- , kärn -och gaskraftverk och Ekonomiska risker av
byggandet av kärnkraftverk i Tjeckien.
Mer detaljerad information om konferensen.


Nästa vecka, från 5 till 11 maj, äger ett fjärde arbetsmöte i
projektet ”Atomic Threats In The Baltic Sea Region” rum i Döbeln,
Tyskland. Det blir ett tillfälle att engagera sig i nätverk och
projekt, samt att fortsätta påbörjad projektverksamhet. Man kan delta
som frivillig att utföra olika uppgifter, samt nätverka med andra
aktivister. Ytterligare information om projektet

Fotnoter:

#1: http://www.ippnw.de/commonFiles/pdfs/Tschernobyl_Studie_2011_web.pdf

#2: http://www.stuk.fi/sateily-ymparistossa/itameri/en_GB/itameri/

 

Källa:
Nuclear Heritage Network
Am Bärental 6
D-04720 Döbeln
GERMANY

website