Marklevande rovdjur håller efter bladlöss

Marklevande rovdjur, såsom jordlöpare och spindlar, bidrar till att hålla efter bladlöss och andra skadegörare i jordbruket. Och ju fler arter det finns av sådana naturliga fiender i fälten, desto stabilare blir ekosystemets naturliga kontroll av skadegörare under växtsäsongen. Den slutsatsen drar Eve Roubinet i en avhandling från SLU. Rovdjurens dieter bestämdes genom analyser av maginnehållet med DNA-teknik.

Kemisk bekämpning av växtskadegörare är ett viktigt verktyg i konventionell växtodling, men tiden då insekticider löste alla problem med växtskadegörare tycks vara förbi; Många gamla medel tappar effekt genom att skadegörarna utvecklar resistens mot dem, vissa särskilt miljöskadliga preparat får inte längre användas inom EU och det kommer få nya preparat på marknaden. Nya sätt att angripa växtskyddsproblemen är därför eftertraktade.

Inom ekologisk odling används främst förebyggande åtgärder, såsom bra växtföljder och motståndskraftiga sorter, för att förhindra eller begränsa angrepp av sjukdomar och skadegörare. Det finns också en strävan att utnyttja ekosystemens naturliga reglering av skadegörare, genom att på olika sätt gynna skadedjurens naturliga fiender. För att kunna bevara och främja sådan biologisk bekämpning i åkermark behövs det dock bättre kunskap om hur angreppen av skadegörare påverkas av mångfalden av naturliga fiender, såsom jordlöpare och spindlar, och av deras bytesdjur.

Eve Roubinet har i sitt doktorsarbete vid SLU först gjort en sammanställning av vad den vetenskapliga litteraturen säger om denna fråga. Denna visar att en ökad mångfald av rovlevande leddjur förbättrar den biologiska kontrollen av växtätande insekter.

För att kunna främja viktiga naturliga fiender är det viktigt att veta mer om förhållandet mellan rovdjuren och deras bytesdjur, dvs. hur födovävarna ser ut, och vad detta innebär för biologisk bekämpning. I den andra delen av avhandlingen undersökte Eve Roubinet rovdjurens maginnehåll med hjälp av en nyutvecklad DNA-teknik, och kunde därigenom visa vad rovdjuren åt under olika delar av säsongen.

Fokus låg på jordlöpare och spindlar som har breda födoval (generalister) och som äter bladlöss i spannmålsfält. Studierna visade att dessa rovdjur är viktiga naturliga fiender till bladlöss, men också att de har mycket breda dieter bestående av olika växtätare, markfauna och andra predatorer.

– Min avhandling understryker hur viktigt det är att känna till hur hela födoväven ser ut, om man vill utforma strategier för en mångfaldsinriktad biologisk kontroll på åkermark, säger Eve Roubinet.

Det räcker alltså inte med att titta på en skadegörare och dess fiender – det är också viktigt att veta vad fienderna äter i övrigt.

Eve Roubinet visar också att enskilda rovdjursarter kan bidra olika mycket till den biologiska kontrollen under olika delar av odlingssäsongen. Olika arter i den generalistiska rovdjursfaunan kan alltså komplettera varandra.

– Det verkar alltså som att en mångfald av rovdjur ger en mer stabil biologisk kontroll, sett över hela säsongen.

Artrika rovdjurssamhällen kan t.ex. gynnas genom minskad pesticidanvändning, och genom åtgärder som gynnar en hög tillgång på alternativa bytesdjur över hela året. Exempel på åtgärder som kan öka tillgången på alternativa bytesdjur är tillförsel av organiskt material, samodling, samt breda sprutfria kantzoner.

——————————————————————–

MSc Eve Roubinet, institutionen för ekologi, försvarade sin doktorsavhandling Food webs in agroecosystems – implications for biological control of insect pests vid SLU i Uppsala den 1 april 2016. Opponent var Associate Professor Mary Gardiner, The Ohio State University, Wooster, USA.

Pressmeddelande från SLU

Fosforläckaget från lantbruket ska minska

Nu satsar Jordbruksverket, Lantbrukarnas Riksförbund och länsstyrelserna på att minska fosforläckaget från lantbruket.

Fosforläckage kan orsaka övergödning av sjöar och vattendrag, vilket innebär att produktionen av alger och växter ökar. Rådgivningsprojektet Greppa Näringen ska erbjuda kostnadsfri rådgivning till lantbrukare om kostnadseffektiva åtgärder där de gör mest nytta.

Läs hela artikeln – Klicka på länken

Abborrar lever längre med ångestdämpande

Ångestdämpande läkemedel som letar sig ner i vattendrag från renat avloppsvatten kan öka överlevnaden hos abborrar. Det visar en grupp Umeåforskare i en studie som kan förändra uppfattningen om läkemedelsföroreningarnas effekter.

Hur läkemedel som introduceras på den svenska marknaden påverkar vattenlevande organismer bedöms utifrån tester som utformats av den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. Resultaten från dessa tester ligger sedan till grund för den information om miljöpåverkan som de svenska konsumenterna får. En studie som forskare vid Umeå universitet publicerar i tidskriften Environmental Research Letters visar att det finns systematiska fel i dagens tester, vilket ökar riskerna att missa ekologiskt relevanta effekter av läkemedel i miljön.

Jonatan Klaminder
Jonatan Klaminder, klicka på bilden för att läsa mer om honom.
Continue reading ”Abborrar lever längre med ångestdämpande”

Vågdriven pump kan syresätta döda havsbottnar

PRESSMEDDELANDE 2014-04-04

Östersjön har stora problem med döda havsbottnar och algblomning. I Hanöbukten utanför Simrishamn och i Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård har forskare och miljöexperter testat att med hjälp av vågdrivna syrepumpar efterlikna en naturlig process för att återställa bottnarna. Tekniken har visat sig kunna pumpa ner stora mängder vatten och kan anpassas för olika förhållanden.

– Det här visar att det är möjligt att pumpa ner syrerikt ytvatten genom att använda sig av naturens egen kraft, säger Christian Baresel på IVL Svenska Miljöinstitutet som lett projektet.

Studien visar att omfattningen av döda havsbottnar i Östersjön är större än vad man tidigare trott och att ytan ökar för varje år, vilket även SMHI och andra forskarlag nyligen bekräftat. Tillförsel av näringsämnen från avloppsvatten, användning av gödningsmedel i jordbruket och andra mänskliga aktiviteter orsakar ökad algblomning som i sin tur leder till att syret förbrukas i djupvattnet.

I EU-projektet WEBAP (Wave Energized Baltic Aeration Pump) har forskarna utvecklat och testat en metod för att syresätta djupvatten i Östersjön genom att efterlikna en naturlig process, där syrerikt ytvatten pumpas ner till de syrefattiga havsbottnarna för att hjälpa till att återställa ekosystemet. När syrehalten i djupvattnet ökar minskar även fosforläckaget från bottensedimentet, vilket i sin tur leder till minskad algblomning.

Olika pumpsystem har tagits fram för olika förhållanden; vågdrivna pumpar för tillämpning till havs och i kustzoner med bra vågklimat, och biobränsledrivna pumpar för användning i skärgården och i kustnära områden där vågorna ofta inte är tillräckliga. Tekniken har testats under mer än två år i Hanöbukten utanför Simrishamn och i Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård.

– Vi vet att naturlig syresättning har positiva effekter på bottenmiljön och det vi har visat här är att vi har tekniken för att efterlikna den processen, säger Christian Baresel.

Marina miljöer är komplexa och det finns behov av att ytterligare testa tekniken i avgränsade kustområden för att kunna bedöma miljöeffekterna av pumpningen.

– För att återställa Östersjöns ekosystem måste vi såklart minska utsläppen av näringsämnen till havet. Men tiden rinner iväg och vi måste också inse att det dröjer innan vi ser effekten av den typen av utsläppsminskningar. Det behövs fler åtgärder för att stoppa utbredningen av döda havsbottnar i Östersjön redan i dag och utifrån det perspektivet tycker jag syrepumparna är ett intressant komplement värt att testa i större skala, säger Christian Baresel.

I projektet WEBAP har förutom IVL Svenska Miljöinstitutet även KTH, Simrishamns kommun och Europeiska kommissionen, samt representanter från staten och näringslivet, deltagit.

Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet

Kalkbrytningen i Bunge stoppas

Den omstridda kalkbrytningen i Bunge på norra Gotland måste prövas på nytt. Högsta domstolen upphävde idag Mark- och miljööverdomstolens dom 2012 och förklarar att domen om tillåtlighet som gavs tidigare inte får hindra att det görs en tillståndsprövning enligt EU-domstolens lagar om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

– Det här är en glädjens dag för svensk naturvård. Det här är ett första steg i tillnyktringen i tillämpningen av miljöbalken och EU:s bestämmelser om art- och områdesskydd. Bunge är ett unikt område i Sverige och norra Europa, både med tanke på de höga naturvärdena och med tanke på vattenförsörjningen i området. Då går det inte att bryta ett hål som är dubbelt så stort som Visbys ringmur där, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Det var i höstas som det finska företaget Nordkalk tvingades avbryta sina förberedelser för att bryta kalk i ett av Sveriges viktigaste naturområden med mängder av skyddsvärda djur och växter.  Bland annat har två så kallade Natura 2000-områden pekats ut i omgivningarna. Det innebär att de ingår i EU:s nätverk av skyddade naturområden och anses viktiga ur ett europeiskt perspektiv. Dagens dom innebär att kalkbrytningen måste prövas på nytt. Det är Mark- och miljööverdomstolen som kritiseras. Domstolens hantering ledde till att det blev en uppdelning i en dom om tillåtlighet och en dom om tillstånd, utan att någon sammanhållen miljöprövning gjordes. HD ger därmed Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen rätt i deras kritik av hur ärendet skötts.

– Det Högsta domstolen slår fast är att Mark- och miljööverdomstolens hantering av ärendet inte är förenligt med våra unionsrättsliga förpliktelser och kravet på en samlad bedömning av skada på de skyddade områdena, vilket är en vinst i ärendet om Bunge men även mycket principiellt viktigt för andra mål, säger Joanna Cornelius, miljöjurist på Naturskyddsföreningen.

Källa: Naturskyddsföreningen

Dikesrensning i skogen får förödande konsekvenser

En ny studie från forskningsinstitutet IVL i samarbete med bland annat WWF visar att skogsbrukets dikesresning ger allvarliga konsekvenser på vattenmiljön. Slamtillförseln ökar och tjocka lager av slam täcker bottnen under lång tid. Läckaget av näringsämnen flerdubblas och kvicksilverhalterna blir extremt höga. Rapporten visar att upp till 96 procent av bottenlevande djur försvinner och återhämtningen är långsam.

– Dikesrensning är en miljöfråga med starka kopplingar till flera av de svenska miljökvalitetsmålen och EUs vattendirektiv. WWF vill uppmärksamma frågan och uppmanar skogsbruket att ta till sig ny kunskap om de allvarliga och negativa effekterna, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

Idag finns det fler diken än naturliga vattendrag i skogslandskapet. Det visar hur vi i stor skala har förändrat vattenlandskapet. Sveriges skogar har dikats i stor utsträckning under 1900-talet för att öka fastigheters skogsareal. Idag har nydikning i stort sett upphört vilket är positivt – däremot rensas befintliga diken.

Skogsbruket ser dikesrensning som en åtgärd för att öka virkestillväxten och fortsätter att förespråka den – trots negativ miljöpåverkan och bristfällig kunskap om eventuella produktionshöjande effekter.

– Det måste till en mycket större försiktighet kring dikesrensning. Alternativa skogsbruksmetoder som hyggesfritt skogsbruk kan också i vissa fall vara en lösning för att undvika problematiken kring förhöjt grundvattenläge vid gallring och slutavverkning, säger Sofi Alexanderson, naturvårdshandläggare på WWF.

Istället för att systematiskt rensa befintliga diken bör man öka naturvårdspotentialen genom att proppa igen vissa diken. På så vis kan naturvärden på ett enkelt sätt återskapas till nytta för våtmarksarter, vilt och för ekosystemtjänster som till exempel vattenrening.

Rapporten Dikesrensningens effekter på vattenföring, vattenkemi och bottenfauna i skogsekosystem är ett resultat av ett 5-årigt projekt, DiVA-projektet (Dikesrensningens effekter på vattenekosystem), där biologiska effekter efter utförd dikesresning har studerats i två områden i Sverige – ett i Norrbottens län och ett i Jönköpings län. Världsnaturfonden WWF har medfinansierat studien tillsammans med Naturvårdsveket, Skogsstyrelsen, Sveaskog och IVL Svenska Miljöinstitutet AB.

Länk till rapporten: www.wwf.se/dikesrensning

Läs mer om DiVa: http://www.diva.ivl.se/

Läs mer om WWF och skogsvatten: www.wwf.se/levandeskogsvatten

Övrig information: Dikesrensning sker när man med hjälp av en grävskopa eller liknande tar bort vegetation och slam i diket så att vattnet kan rinna fritt. Det är sedan länge känt att dikesresning har en negativ påverkan på miljön och nu finns även vetenskapliga belägg för det. Vattenkvalitén påverkas negativt genom att rensningen medför onaturligt höga halter av bland annat organiska ämnen, kvicksilver och näringsämnen. Slamtransporten ökar och täpper igen andningsorgan på organismer och förstör möjligheter till födosök och lekbottnar för fisk slammar igen. Miljön påverkas också negativt när våtmarksmiljöer försvinner och deras funktion som biologiskt vattenfilter och flödesdämpare försvinner.

Källa: WWF

Delegation ska förbättra tillämpning av strandskyddsreglerna

Regeringen har idag beslutat att tillsätta en delegation för att skapa en bättre tillämpning av strandskyddsreglerna, bland annat genom en omfattande informations- och kunskapsinsats. Ordförande blir Lärke Johns, tidigare myndighetschef för KRUS.

Strandskyddet är ett skydd för områden i närheten av vatten och är till för att skydda allmänhetens möjligheter till friluftsliv och bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växtliv. Skyddet regleras i miljöbalken och plan- och bygglagen. Kommunerna har huvudansvaret när det gäller tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna, och länsstyrelserna ska granska och kan pröva kommunernas beslut.

Under 2009 och 2010 ändrades strandskyddsreglerna för att bland annat göra det lättare att bygga strandnära i glesbygdsområden. Men det har blivit tydligt att de nya reglerna inte har fyllt sitt syfte. Flera kommuner i glesbygd har till exempel upplevt att det har blivit ännu svårare att få bygga i attraktiva strandlägen efter att de nya reglerna börjat gälla, tvärtemot intentionen med lagstiftningen.

Delegationen ska fokusera på att sammanställa och sprida kunskap om strandskyddsreglerna, främja samverkan och utbyte av erfarenheter samt underlätta samarbete mellan berörda aktörer.

‑ Det är ofta många parter inblandade när strandskyddsreglerna ska tillämpas och de har inte sällan motstridiga intressen. Det är därför viktigt att vi hittar fram till en bättre fungerande tillämpning som är hållbar över tid, och att vi skapar ett bra samarbetsklimat mellan kommuner, länsstyrelser, andra myndigheter och alla andra som berörs av besluten. Nu sjösätter vi den här delegationen som har efterfrågats på många håll, och den kommer vara en nyckelspelare för samordning och kunskapsutveckling. Jag är mycket glad att Lärke Johns, som tidigare lett stora strategiska utvecklingsinsatser i staten, vill ta på sig ordföranderollen, säger civil- och bostadsminister Stefan Attefall.

För att utveckla tillämpningen av strandskyddsreglerna har regeringen tidigare även inrättat ett stöd till planeringsinsatser för landsbygdsutveckling i strandnära lägen som kommuner, länsstyrelser och samverkansorgan kan söka hos Boverket. Regeringen har också gett ett uppdrag till Boverket och Naturvårdsverket för att göra en översyn av utfallet av de nya strandskyddsreglerna.

Lärke Johns är legitimerad psykolog med mångårig erfarenhet av att stödja, leda och samordna utvecklingsprocesser i offentlig sektor. Lärke kommer närmast från uppdraget som myndighetschef för Kompetensrådet för utveckling i staten (Krus).

Uppdraget ska vara slutfört i december 2015.

Källa: Socialdepartementet